På 7.29 minuter hinner mycket hända. Man kan somna, man kan vakna. Man kan ramla, man kan resa sig upp. Man kan leva. Man kan dö. Man kan ta ett beslut som förändrar hela sitt liv. Man hinner också springa och hämta en datorsladd eller, som jag, säga åt sin lillebror att göra det åt en. Man hinner förmodligen skriva ett blogginlägg, men inte jag. Jag skriver rätt långsamt. Så istället för att sluta skriva efter att den 7.29 minuter långa låten Champagne Supernova är slut, klickar jag istället upp Spotify och lyssnar på låten en gång till. 

Vardag - om vardagarna

Så definieras ordet "vardag" i den svenska akademiens ordlista. "Om vardagarna". Som om vi inte hade kunnat lista ut det själva.Å andra sidan är det ett ganska självklart ord, så jag antar att jag förstår deras poäng.

Det är lördag morgon och jag låter mina sinnen arbeta. Oasis låt Champagne Supernova ringer i mina öron för andra gången. Jag sitter i soffan iklädd mjukisbyxor och en stor T-shirt. Fryser inte, men är inte heller varm. Bekväm. Min mun är full av den där smaken man jämt har på morgonen innan man ätit frukost och bortstat tänderna. Inte så trevlig. Känner mig lite svettig och ofräsh, funderar på att gå ut och spring innan jag duschar. Funderar på att äta. Funderar på att gå tillbaka till sängen. Funderar på att lägga mig ner och stänga bort allt ljud, all lukt, alla känslor. Stänga av mina sinnen och bara vara. Det hade nog varit väldigt tomt, men ändå väldigt skönt. Hur som helst hade jag inte upplevt det utan förmågan att känna.

Vissa lördagar spenderar man med att ligga och dra sig. Vissa morgonar koncentrerar man sig bara på att överleva en baksmälla. Många lördagar spenderar man med att tänka och känna och önska. Tänk om världen var tom? Tänk om jag inte var medveten? Tänk om jag VAR medveten ...?

Världen är en illussion. Och jag är inte medveten.

7.29 minuter.