Don't let time become the boss of you.

 Hells no. Fast jo. Tid. Skola, schema, ansvar. Bussar. Time's totally the boss of me. 

People assume that time is a strict progression of cause to effect, but actually, from a non-linear, non-subjective viewpoint - it's more like a big ball of wibbly wobbly... time-y wimey... stuff.

Mystiskt, ja. Irriterande - well, the Doctor är alltid både mystisk och irriterande, men man älskar honom ändå :)

Nej, detta blogginlägg är inte ens lite sammanhängande :)

Well, among other things I think I just invented the banana diaquiri, a couple of centuries early.

Do you knouw, they'd never even seen a banana before! Always bring a banana to a party, Rose. Bananas are good.

*

Så jag vaknade mitt i natten ons-tors av att hela värsta släkten kom in i mitt rum och väsnades. Sandra var alltså hemma. Kom in med sin hipkeps, påsbyxor och supersmutsiga asienfötter, men pojkarna Joel och pappsis hack i häl. Morgonen därefter var hon borta igen, så jag trodde lite att det var en dröm, tills jag kom hem från skolan och det låg sminkprylar på sängen jag inte kände igen, och jag kan svära på att någon hade rotat i min garderob. Sandra är alltså hemma. Det är ju kul! :)

Igår firade jag ett år tillsammans med min fina pojkvän. Vi åt middag på Vespa, jag beställde en cider och visade leg vilket är jättekul! Vi åt mycket chilinötter och päron, tog en promenad genom stan och kollade på Tintin. Ett år känns rätt så lite, men ändå känns det som om vi har känt varandra hela livet. Det är rätt så mycket. Inte tillräckligt dock :)

Ah the Ponds. With their house and their jobs and their everyday lives.

Jag ska jobba i sommar. Det är bra och så. Jobba. Inom hemvården. Cykla runt i stan och ta hand om gamlingar. Låter mys. Jobb 9 veckor, varannan helg, ibland kvällsskiften. I'm gonna be rich!! Har börjat prata om idén att åka till London med Em, får se om det blir av till hösten :)

London calling to the imitation zone
Forget it, brother, you can go it alone
London calling to the zombies of death
Quit holding out, and draw another breath

Förra helgen firade jag min födelsedag för sista gången i år. Bowling, burgare och minions - I LOVE it! :D

 Förresten, jag måste bara påpeka - grejen med majblommor är ju helt genialisk! Det är genialitet på burk! Man sitter där på stortorget och instagramar eller whatever, så kommer det en jättesöt blondinpojke från ingenstans med slogan Barn som hjälper barn. Helt oemotståndligt. Jag köpte en majblomskranssak för andra gången på två veckor på vägen hem från skolan. Adorable. När han fått betalt sa han "ha en fortsatt trevlig dag". Jag bara, "tack, du med!" Förstår mig verkligen inte på folk som inte gillar barn, I LOVE them! :D

Det är vår. Ha det bra. Kramas mycket!

Alice

Nu är det april och våren nalkas. Man borde vara glad, eller hur? Well, det är klart att man är glad; det är jäkligt najs att sitta i biblioteket på Spyken precis vid fönstret och känna vårvärmen på sig som en omfamning fylld av kärlek. But don't be fooled, I say! För när man går ut och väntar sig få solsken ända in i själen möts man istället av den kalla krypande aprilkylan, som använder solen som förklädnad för att alla ska gå utomhus så att den kan äta upp våra själar!!! Well, ni som känner mig vet att jag överdriver ibland.

Nej, jag är faktiskt glad över att det är vår. Jag har inofficiellt pensionerat min vinterjacka för i år (eller fram tills oktober-november at least). Inofficiellt eftersom att så fort jag hängde den i Garderoben Som Aldrig Öppnas Efter April, tog mamma ut den eftersom att det, quote; "fortfarande är svinkallt". Ja, antingen det eller så är min mamma en liten mes :)

Well, ENOUGH ABOUT THE DAMN WEATHER! Förstår inte grejen med att snacka akward small-talk på sin egen blogg. I mean, who does that? Crazy-people. Vad mer pratar jag ofta om i bloggen som ingen bryr sig om? Jo, skolarbete. Åh, skolan. Ack och ve. Magont. Halsbränna. Huvudverk. Ångestklump. It never stops. Det är en av de få sakerna jag INTE gillar med våren - berget av skolarbete. Jäkla Mount Everest. No, that's not enough, det är Mount Everest ovanpå Kilimajaro ovanpå Kebnekaise. Nej, det är inte alla bergnamn jag kan, I have MANY MORE in mind. I ... shut up.

Vad mer som är jobbigt med våren är att köra bil. Sedan jag skrev in mig på Lunds Nya Trafikskola och började köra bil i slutet av januari har jag hunnit bli rätt så duktig, det är lättare att köra bil än jag väntade mig faktiskt, det är rätt lätt att lära sig. Men det är jobbigt nu när det är vår och den där jäkla solen är framme hela tiden. Jag körde med pappa idag och solen var överallt i mina ögon, det var asjobbigt. Så sen gick jag och köpte ett par solbrillor, och då var allt bra igen. Jag gillar att köpa saker.

Nej, nu ska jag ta och be om ursäkt för detta otroligt osammanhängande inlägg. Det var ett tag sedan jag skrev; jag bloggar nästan bara när jag är glad och på bra humör och skolan har en tendes att själa bort min livsglädje. Men idag, eller i just this moment, är jag på väldigt bra humör så då får man ju passa på! Antar att det var allt för mig. Tack och hej leverpastej.

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om

Jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom
Nu är våren kommen
Nu är våren kommen
Alle lärkor börjar drilla då, just då.
Vårens eldar brinna
Vårens bäckar rinna
Vårens kvällar är så blå så blå så blå.