Min sommar

Då värmen slår emot mig kommer alla minnen tillbaka som en våg av känslor och levande illusioner. Med en plötslig glädje kan jag känna doften av sommarregn. Jag kan känna gräset mellan tårna och den varma sanden under mina fötter. Jag kan känna solen på mig där jag ligger på stranden. Jag kan höra vågorna skvalpa och fiskmåsarna sjunga. Jag minns smaken av jordgubbar med grädde och socker. Jag minns ljuidet av getingar och bin. Barn som leker. Människor som skrattar. Jag kommer ihåg hur det känns att gå utomhus med linne och kjol, klänningar, sandaler. Jag minns hur vacker jag kände mig.

Utkast: Svekfulla strand

Lina hade älskat stranden. Hon hade älskat ljudet av skvalpande vågor, men nu fick det henne att känna sig obekväm och olustig. Till och med doften av tång och saltvatten fick henne att skaka okontrollerat, och det var inte utav köld. Hon gick ner till strandkanten och begravde fötterna under den våta mjuka sanden. Vågorna sköljde över dem och för ett enda kort ögonblick kände hon sig inte smutsig längre, inte oren. Men så fort vattnet återvände bort mindes hon varför hon var här, vad hon var på väg att göra och vad som redan hade gjorts mot henne så många gånger. Alla känslor och minnen kom tillbaka och hon gick igenom samma sak igen igen.  

     Motbjudande. Avskyvärd. Hon var vidrig, fördärvad. 

http://lightcloud.devote.se/blogs/16495409/-.htm

Det som började som en svenskauppgift utvecklades till en kort novell. Är inte hjärnan fascinerande?

Så idag är det onsdag. Börjar med att jag kommer 20 minuter försent till skolan i tron om att den började 8:40, och slutar med att jag sitter här. Som vanligt, med andra ord.

Jag tänker inte skriva så mycket idag. Tänkte bara säga att jag lever ett fint och gott liv för tillfället. Det slog mig idag hur många fina vänner jag har, både gamla och nya. Jag träffade Pontus idag och pratade lite med Anna igår och plötsligt blev jag helt nostalgisk och började sakna alla mina fina genarpsvänner. Sista droppen kom när Johanna kommenterade en gammal bild på min facebook, så jag blev helt enkelt tvungen att lägga upp den bilden här.

Åh, gamla bilder med dålig kvalitet. Finns det något bättre?  

Kram!  

Me: Well, Hello Monday Moonlight, we meet again!

- How dare you talk to me when you swore never to see me again!

Me: Well ... I didn't do my homework last week, so here I am!

- Wasn't it a new year resolution of yours to begin doing your school work?

Me: Yes! Starting next week.

- Liar! You're just sitting by your desk at home like a fool, eating sweets and drinking coke, aren't you?

Me: No! Well, maybe. But I have actually written a lot on my swedish homework.

- So why are you here? If you're only writing you wouldn't need the Internet, would you?

Me: . . .

- You are so busted!

Min inre konversation jag har med mig själv varje gång jag gör läxor mitt i natten. Intressant, eller hur?

Nej, seriöst! Jag har faktiskt skrivit en massor, är till och med lite stolt. Fast bara lite ...

I skolan är det miljövecka! Jag har funderat på att göra någonting vettigt som stöd, men jag kommer inte på någonting särskilt speciellt. Nu tänker jag att det kanske kan räcka med att bidra med något litet, som att ha ett grönt plagg på mig imorgon för att visa mitt stöd åt jordens färgrike, men jag är inte övertygad om att det kommer at ha en stor påverkan på miljöns välmånande. Men det kan ändå vara en slags tyst personlig protest, som till exempel människor som är ganska tysta och tråkiga med alltid använder färgglada strumpor och annorlunda skärp. Jag kanske kan köpa en behå med något coolt citat på, eller bara random färg.

Jag funderar på att ge upp. Det hade varit något nytt, bara sluta skriva och lämna in dagen efter istället. Fast jag fungerar inte så. Jag kommer göra som jag alltid gör; skriva till klockan tre, läsa till klockan fyra och sova till klockan sju ...

- Detta hade aldrig hänt om du bara hade gjort läxan förra veckan!

Me: Det vet jag väl! Shut up!

And we will end this very randomly wierd blogginlägg with a quote by Albus Dumbledore. And I will see you again tomorrow.

- You better not!

"It's lucky it's dark...I haven't blushed so much since

Madame Pomfrey told me she liked my new earmuffs." 

Now I'm sleepy. Natti natti!

Är det inte fascinerande hur starkt våra minnen påverkar oss människor? Jag har alltid sagt till mig själv att det är valen vi gör i livet som avgör vilka vi är - någonting jag inte hade tänkt på alls om det inte hade varit för Albus Dumbledore ("It is our choises, Harry, that show what we truly are, far more than our abilities." - Bok 2, sista kapitlet), men om jag verkligen tänker efter är det inte våra minnen som avgör det? Är det inte därför det finns en massa talesätt som säger "man lär sig av sina misstag" och liknande? Fast å andra sidan är minnen också bara en imperfektiv händelse av någonting före nutid, a.k.a en händelse byggd på val vi har gjort. Jag minns att när jag var liten låg i sängen med skyldig blick för att sova. Så kom mamma upp och frågade vad jag hade gjort. Jag sa att jag inte hade borstat tänderna. Mamma tänkte inte mycket på det utan sa åt mig att gå och göra det nu då. Jag vet inte varför jag minns det, men poängen är att någonstans där gjorde jag ett medvetet val att gå och lägga mig utan att borsta tänderna, vilket ledde till att jag fick dåligt samvete eftersom att jag visste att det var fel. Samma sak hände den gången jag skulle städa mitt rum och istället gömde alla prylar under sängen; innan jag visste ordet av det sprang jag till mamma och berättade vad jag hade gjort. Ah, minnen ...

Jag har kört ihop ett litet collage :D Det är till mestadels bilder på mig (okej, bara bilder på mig) som jag slängde ihop nu i 2012. Jag tänker inte känna mig dålig för att jag lägger upp en massa bilder på mig själv, det är trots att min blogg. Om ni inte vill läsa om mig och se bilder på mig, vad gör ni då här skulle jag vilja veta? Nej, taskigt. Jag älskar att skriva om alla andra också, men det blir ju mest om människor som har någon slags del i mitt liv, obviously, eftersom att det inte finns mycket annat för mig att skriva om. I sådana fall får ni läsa min andra blogg med alla mina skönlitterära texter. Oj, vad mycket text det blev! Bilderna skulle ni ju se. What's wrong with me?

Kram!  

Jag tycker om att vara en lugn och allmänt chill person :) Jag är inte en sån person som får energiöverflöd om jag sitter still i ett par timmar. Jag är inte heller sådan som hela tiden kräver sällskap av andra, som vissa i min familj. Jag tycker om att vara ensam, så länge jag väljer ensamheten själv :)

Idag är det lördag. Jag överlevde fredagen den trettonde, yes I did! Ärligt talat förstår jag mig dock inte riktigt på den teorin, verkar lite konstigt faktiskt. Varför skulle en dag vara mer oturlig än någon annan? För mig var gårdagen som alla andra dagar, ingenting speciellt oturligt hände. Förutom att jag gick till skolan en och en halv timme tidigare n jag hade behövt. Det var lite störigt.

På kvällen köpte jag och Joel chips och pizza och cola, och gick och hyrde Troja och Min granne Totoro. Liten recension: Troja var väldigt kul att se eftersom att jag precis nu tidigare i veckan läste ut boken Starcrossed, som handlar om tonårsversioner av Paris och Helen i nutid som demigudar/slash/high school elever. Väldigt bra bok, det var intressant att se hur Paris och Helens kärlek påverkade folket omkring dem. Tänk att kärlek verkligen kan sluta i krig. Inte särskilt bra, de bör kanske fundera på att typ move on? Jag har hört att det ibland funkar. Annars var filmen väldigt bra, brad Pitt var snygg som vanligt och Orlando Bloom var också vacker trots hans pojkliknande utseende :)

Min granne Totoro var underbar! De första tio minuterna av filmen satt jag mest med ett what the fuck-uttryck i ansiktet men senare var jag helt uppslukad och bara satt och log som en retard hela filmen. Till och med Joel kunde inte hålla smilet borta. Underbar film, den regissören är superbra! Någon gång får någon (Elin?) ha ett Hayao Miyzaki-maraton med mig. Då ska vi se Spirited Away också!

Det var min fredag. Men idag är det lördag och då har jag inte sett på film alls. Jag läste lite Harry Potter på morgonen (ja - jag ska läsa alla böckerna igen, snart klar med bok två) och sedan gick jag ut och träffade Sasha. Vi gick och klippe våra hår och nu har hon cool lugg och jag superkort hår. Det var kul, och snart kommer jag nog att läga upp en bild på mitt. När jag har någon.

Snart kommer det en bild på mig och Joel, men först en liten påminnelse! Lite då och då lägger jag ner tid på min livspassion - att skriva. Jag har en blogg där jag lägger upp lite egenförfattad skönlitteratur ibland. Läs om ni har lust -----> lightcloud.devote.se

Jag och lillbrorsan :D

Kram!

Just det! Förresten, jag kom över ett väldigt dåligt skämt idag. Om Du också tycker om dåliga skämt se den här videon och fundera sedan över frasen PURRANORMAL CATIVITY.

http://www.youtube.com/watch?v=TQBMPDbqlvc&feature=related

Ah, 2012

Nyår spenderade jag i Genarp, starting the new year as I ended the last one - in the same village with the same people. Jag sov hos Anna dagen innan och på nyårskvällen gick vi hem till Louise och åt hemlagad pizza med henne och Klara, Ania och Josefine från gamla klassen. Det var supermysigt, men massor av prat och skratt. På tolvslaget öppnade Klara våran jätte-champagne flaska (Pommac).

Nyårsdagen spenderade jag hos Anna med henne och hennes Wii :) Efter fem timmar blev vi trötta på Mario och åt pizza istället. Det var gott.

Idag är det den första tisdagen på det nya året. Det är nu 2012: jämn siffra, skottår, året vi alla kommer att dö om vad mayafolket säger stämmer. Jag hoppas att de har fel. Jag vill leva :) 

Tycker ni om min lilla poster? Jag har nyss läst The Power of Six, andra boken i serien Lorien Legacies, av Pittacus Lore :) Väldigt bra bok, läs den! Men läs I Am Number Four först, se inte filmen, den är dålig.

Ha ett bra lov för det har jag! Idag träffade jag Micke, det var trevligt. Fastän han väckte mig och sa att han kommer om 10 minuter ... Men jag hoppade snabbt in i duschen och sedan gick jag och Micke till Espressohouse där jag åt frukost. Utomhus i regnet. Aah! Kallt.

Jag har aldrig riktigt förstått nyårslöften. Varför gör man sådant igentligen? Kan man inte bara skaffa styrka nog att göra någonting för sig själv en annan dag på året?  Taditionen är egentligen bara någon konstig amerikansk grej som kommer från Benjamin Franklin, då han "introducerade bruket att formulera goda föresatser inför det nya året", vad nu det betyder. Det roliga är att det finns undersökningar som säger att det vanligaste nyårslöftet är att gå ner i vikt. Jag vet inte vad ni tycker, men någonting säger mig att det inte var det Benjamin Franklin lovade.

Men jag har aldrig riktigt brytt mig om statistik. Jag gillar traditioner. Mitt nyårslöfte blir därför att förbättra mig i skolan. Vi får se hur det går :)

Här kommer lite bilder från nyår :) Jippi!

HAPPY NEW YEAR! :D