Em Kjellberg - "Jag är ju faktiskt ett ackord.Det är det inte många

som är!" säger hon och pillar med den Otroliga Riskokaren.

Oskar Hansson - "True shit, bro", svarar han och hackar dillen.

Åh, vad jag tycker om mina vänner! Em som är min bästa vän, min äkta själsfrände, och Oskar min trofasta klippa. Där har vi, som min kära svensklärare säger om Shakespeares komedier, "humor på en helt annan nivå." De är helt fantastiska! De utmanar mig ständigt - som t.ex vem som kan sluka en hel öl först under ett Mario Kart race - samtidigt som det är dem som gör att jag riktigt kan slappna av och leva i nuet, om det så är att slötitta på Despicable Me för femtioelfte gången eller att bara sitta och prata under ett 180-täcke. Jag ser en ljus framtid för oss :) vilket förstås kräver att de inte åker iväg efter Oskars student och glömmer mig här. But they won't! Because they love me :D

Förra veckan tog Oskar körkort, så the three of us tog en spontan roadtrip ut till Barsebäck strand, där Em passade på att fota lite. Jag snor en av hennes bilder, men resten får ni kolla in på hennes blogg --> Pencilmaker|Think from the heart of people

En annan person jag tycker om väldigt mycket är förstås min kära pojkvän, men jag tänker inte skriva en massa text om varför, då blir det lätt klyschigt :P Han är bara den han är och jag är den jag är och vi kan vara de vi är tillsammans utan att det blir kaos. Så är det helt enkelt, and that's all that needs to be told about that :)

Ja, det var en sån där spontan avskrivning. Vad skönt :) Här kommer en gammal bild på Emsipems från sommaren.

- Puh, det är någt jag måste berätta nu

- Är det någonting bra?

- Inte direkt

- Då kan det vänta

- Kan det? Hur länge då?

- För alltid. För evigt.

När någon man saknar varje dag kommer på besök en helg och sedan åker tillbaka hem är det som att vakna ur en fantastisk dröm. Man blinkar lite förvirrat med ögonen och blundar sedan hårt för att försöka somna om igen, och fortsätta där man var. En sådan dröm som är bra på alla sätt, som får det att kännas varmt och glatt och ger en ett slags inre lugn. Ingen stress, ingen häkt. Bara djupa andetag, ut och in, och vandringar och hopp på fluffiga rosa moln som bajsar regnbågar. That's fucking serene.

Jag har haft en sån där väldigt bra helg som alltid när Anton är här. Fredagen spenderades med lite Lundapromanad med honom, Em, Oskar och Lukas, efter ett Emporiabesök med Em och Johan. Blev inte så mycket fynd dock, men det är fortfarande lite coolt som alltid att vara på ett sådant gigantiskt shoppingcenter. På lördagsmorgonen tittade jag, Anton och Em på Ringaren i Notre Dam som var väldigt bra, sen blev det en massa förberedelser inför kvällens sena halloweenfest :) Det var en fantastisk kväll! Förfest - bilen. Fest - Skurup. Efterfest - well, jag sov typ i bilen hem, förutom när Svenska Björnstammen började sjunga Vart jag mig i världen vänder ur radion förstås, för då var det allsång som gällde :)

Åh, söndagar. Vi hatar dem och älskar dem. Hatar deras seghet och tidig ångest inför måndagen, men älskar helgen i sig! Det var bland annat fars dag, och eftersom att pappa fyllde 56  den fredagen hade vi lite extra firande med enchiladas, äppelpaj och lite presenter. Ett tag senare när vi börjat komma över matkoman som överväldigade oss till a state of goshet i soffor/fåtöljer, kom Anton och väckte mig ur min illussion, och sedan blev det av hem till mamma där vi såg Sagan om Ringen och åt clementiner.

And now, here we are. Klockan är knappt halv nio, Anton sover. Han ser helt fantastiskt gullig ut och andas jättedjupt (när han inte snarkar), han ser lite ut som en sån där liten bebisängel som finns på bokmärken. Fantastisk söt. Jag funderar på att gå till skolan. Ja, det låter som en bra idé. Man vill ju inte vara ett sånt där creep som sitter och tittar på ens pojkvän när han sover ... o.O

Happy Halloween! Again.

Jag har aldrig varit särskilt involverad i politik. Varken haft intresse eller någon slags inre facination över det större mer väldiga - faktumet att politik är makt. Men jag är inte dum i huvudet, jag hör folk prata och ser saker på TV, Internet, tidningen. För att inte tala om skolan där vi får informationen helt gratis genom att bara hålla öronen öppna. Jag ser Obama, jag ser Romney, men hur jämt det än är har jag haft faith in the people. Min poäng är dock inte mer än den att jag vill säga att jag är glad att Obama vann valet. Good for him and the democrats, good for the people of the United States, and well, good for the world, I guess.

Now, back to me :) Hej. Jag kan förnvarna om att jag nu kommer att vara lite djup och metaforisk. You have been warned.

Det känns som att livet bara flyter på nu för tiden, en liten trasig träbit som guppar över havet tillsammans med vågorna på väg ut i världen att se sig omkring. Jag antar att man växer upp, det är ju det man gör. Hur onödigt det än känns med skola och vardagar så handlar allt om att växa upp, allt om tid. Så på vägen på det där stora havet har det kommit både vindar och stormar som vänder och vrider på hjärnan, och lämnar mig i ett virrvarr av dimmiga tankar om framtiden. Högskola, jobb, pengar, resa. Well, that kind of stuff. Finns så otroligt mycket saker man vill göra ... Fast nej! Nu ska jag leva i nuet. That's my new plan. Live in the moment, carpe diem!

  Förra veckan var det höstlov vilket var mysigt. Jag bestämde mig för att ha ett projekt som gick ut på att se alla superhjältefilmer från The Avengers, så de första dagarna av lovet blev det mycket Bruce Banner, Tony Stark, Steve ... America osv. Det var väldigt trevligt, I like superheroes :) Och under finaltittanded fick jag besök av Em och Svante och Johan och Tiis och Matilda = myspys! :D

  Höstlovet avslutades med ett underbart Halmstadbesök. Em hängde med och bodde hos Oliver medan jag kollade in min pojkväns bachelor pad ^^ Vi hängde allihopa varje dag och spelade FIFA med mera, men trots allt det roliga känns det som att jag spenderade största delen av tiden där på pakethållaren av Antons otroligt gröna - och smärtsamma - cykel.

Ja, det var det. Innan man vet ordet av det är man tillbaka i samma gamla skola som innan. Samma virrvarr av skrattande spykister och samma gamla rökmoln vid den stora entrén. Men nu är det som det är, och man kan vara glad ändå. Men jag måste ändå säga att det är väldigt svårt att leva i nuet när det är så underbart att tänka på allt som varit och samtidigt så spännande att tänka på det som komma skall.

Happy late Halloween! by the way :)

Åh, förresten - ni måste se The Avengers och alla andra Marvel-filmer. I love them :D Here's one of my favorite clip from the movie.