Det bästa med människor är att vi alla är speciella på olika sätt. Att vi är speciella gör oss oförutsägbara, och vad är roligare än lite överraskningar här i livet? Vad jag älskar är att mina absolut närmaste vänner fortfarande kan överraska mig trots att jag känner dem bättre än de själva. Jag antar att det är en av sakerna som bygger upp en äkta vänskap, för tänk om mina vänner aldrig hade gjort någontng över mina förväntningar. Då hade jag förmodligen tröttnat på dem ganska snabbt. Men i en stark vänskap existerar fortfarande nya händelser, ny humor och nya känslor samt funderingar. Vänskap är på så sätt också väldigt speciell, på sitt sätt.

Människor är fascinerande varelser. Alla är verkligen speciella, annorlunda och helt olika varandra. Vissa människor har helt superknasiga egenskaper. Ta mig som exempel, jag gillar inte oordning. Eller det var kanske dåligt formulerat... Med lite klarare ord; jag tycker om att göra i ordning, men har egentligen inget emot oordning i sig. Fast det beror helt och hållet på situationen förstås. I vissa situationer kan jag vara en väldigt pedantisk person, men det behöver inte vara ågot negativt. Bara speciellt. Jag har en vän som när vi var lite yngre gick hon ut i trädgården varje morgon och studsade på sin studsmatta helt ensam i tjugo minuter. Jag försökte mig på det en gång, men jag kände mig hur fånig som helst. På det sättet är den vännen speciell för att sådana saker inte får henne att känna sig urlöjlig. Eller så kanske hon kände sig superfånig men brydde sig inte. Jag har inte direkt frågat, men vad det är var så är det ändå någonting speciellt för just henne, för jag har frågat och aldrig träffat någon annan som brukar gå ut och studsa varje morgon innan skolan börjar. 

Om vi inte hade varit speciella hade alla varit likadana. Jag tycker att det är bra som det är nu, ingen borde vara lik någon annan och så är det. Hur mycket vi än lyssnar på Markolio när han sunger "Alla vore va som meej"! Nej, det är bra att ingen är lik någon annan, för då hade ju alla varit samma vilket inte hade varit roligt alls. Om alla var lika hade vi inte kunnat bli förälskade. Vi hade inte kunnat bli vänner på samma sätt, för vi hade alla tyckt samma saker och tänkt på samma sätt. Jag är glad att vår värld ser ut som den gör, att Gud skapade oss som vi är. Jag vet inte om jag tror på det direkt, men jag gillar idén

"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."

Tolka detta hur ni vill. Själv har jag vldigt djupa åsikter om detta, vilket jag inte tänker dela med mig av just nu. En annan gång kanske :)

Kram!