Ah... what a day, what a day! Det började med att spanskan blev inställd, så då satt jag istället i 90 minuter och gjorde läxor i biblioteket. Next, det blev ytterliggare schemaändringar, men eftersom att vi skulle till Malmö på eftermiddagen hade vi ingen samhällskunskap heller :O Och då var det lunch efter, ja, inga lektioner alls! För min del blev det att dra hemåt och äta min systers vegetariska pizza till lunch (förlåt Sandra!). Hon var nyss inne i mitt rum och skällde på mig. Aj aj aj... O.o

Sedan bar det iväg till Malmö :) För er som inte vet är det idag den Europeiska Språkdagen, vilket kan beskrivas som julafton för språkintresserade humanister. Vi gick till Stadsbiblioteket där jag aldrig hade varit förut - det var gigantiskt! Jag fick faktiskt höjdskräck av att vara längst upp, och det hjälpte inte att Erik och Ellinor retades elakt! I'll hunt their dreams...

Vi fick lyssna på föreläsningar om språk i allmänhet, samt teckenspråk och lite sånt kul och intressant. Sedan var det gratis fika - YES! :D Lätt höjdpunkten på dagen, hehe! Nackdelen med två koppar kaffe är dock att man inom en snar framtid måste gå på toa, och detta blev lite av ett äventyr för mig och Sasha när vi tillbaka i Lund började knacka fönster på den stängda Spyken. Och tur var det att en lärare  inomhus sa till oss att inte lämna skolan mot innergården för att vi då skulle bli innelåsta. TACK DU UNDERBARA PERSON!

Pictuures! :D I know you love it! (L)

Resten av eftermiddagen/kvällen sprang jag runt till varenda klädaffär på stortorget för att leta upp kläder till Insparken, och gissa vad jag hittade? Nothing! Inte ens ett enda par gröna strumpbyxor! Jag får väl dra till Malmö imorgon igen antar jag, och då blir det ett besök till SHOCK . Hoppas att jag inte är lika butter som Buttran efter det!

Jag vet, hon är hur söt som helst, men jag tycker verkligen inte om henne just nu. Varför grönt? Av alla färger, var hon tvungen att bära den som är fulast på mig? Det är verkligen inte kul att köpa kläder jag hatar, jag kommer aldrig att hitta någonting grönt som är fint på mig. I'm a hopeless case, people...

Tycker ni inte att jag är duktig som verkligen går in i min karaktär som butter? He he he . . .

Kill me now.

Ingenting ger inspiration som en måndagsmorgon :) Låt mig bara få skriva av mig lite.

Jag om kärlek:

Jag har aldrig riktigt tänkt på ordet kärlek förut. Kärlek i allmänhet har förstås glidit förbi mina tankar, det är något jag tänker på, drömmer om och fantiserar om dagligen - den äkta kärleken som förhoppningsvis kommer att drabba mig någon dag. Jag intalar mig själv att jag bara behöver vänta på den – den finns där ute någonstans.
Men ordet kärlek är annorlunda. Jag är en människa som tänker ganska mycket, men nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Men jag tror på fakta, så jag skriver just såhär:
     Kärlek är förälskelse, passion, erotik, tillgivenhet, vänskap, hängivenhet och starkt intresse.
Det är det som man kan läsa om man slår upp ordet kärlek i en ordbok. En faktabok - fakta. Men jag håller inte med, de orden är sådana ord som borde stå efter kär (förutom vänskap, kanske). För kärlek är inte bara blossande kinder och upprymd passion. Min ordbok skulle lyda annorlunda:
     Kärlek: glädje, lycka, sorg, smärta.
Fast om jag nu tänker efter, så stämmer inte det heller, det stämmer inte in med ordet kärlek, bara med känslan. Det är samma sak, men ändå inte. Olycklig kärlek är alltför vanligt.
Men för att nu svara på frågan: Kärlek för mig är att ha förmågan att kunna älska. Kärleken finns överallt, i alla kulturer, hos alla människor och alla som känner kärlek kan älska.
Min mamma säger att äkta kärlek för henne ska vara enkel, med två människor som älskar varandra och inte tar varandra för givet. Ja, om det ändå vore så. Jag tror/tycker att kärleken (att vara kär) är uppdelad i tre delar. ”Kärlek” ska vara enkel med två personer som älskar varandra och kan vara tillsammans med tillit, utan oro och problem. Två människor som skulle ge sitt liv för den andra.
     Den andra delen är just det att vara kär: en nykär person, som inte kan tänka på något annat än just den personen. Man kan inte slita ögonen från personen i fråga, men så kanske personen tittar tillbaka. Då rodnar man förmodligen och tittar kanske ner i marken, men tänk om personen blinkar? Då får man hopp och är glad hela tiden, man är upprymd och tankespridande. Det är något jag lade märke till när jag var kär.
     Olyckligt kär kan betyda att man har förlorat någon man älskar. Personen kanske har dött eller är försvunnen. Eller så älskar han/hon kanske någon annan. Det finns tusen olika anledningar, ändå drabbas så många av den vilket är väldigt sorgligt. Olycklig kärlek påverkar en  otroligt mycket, jag talar här utav erfarenhet. Men det gör också att man blir starkare, någonting jag också vet för att det hände mig själv.
     Det finns de människor som tror på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror att det händer vissa. Inte som i sagor där en prins träffar en prinsessa och de gifter sig inom ett dygn. Jag tror att det händer att man blir förälskad första gången man träffar någon, men jag tror inte det är ofta man inser det på en gång.
     Jag tror på att kärleken är blind. Åldrar spelar med andra ord ingen roll, det kan vara tio eller femton år emellan, om man älskar varandra ska det räcka. Jag tycker också att det är helt okej med homosexualitet, varför skulle inte det vara äkta kärlek? Det finns säkert folk som drar fördomar av folk, både homosexuella och par med stor åldersskillnad, men om två personer älskar varandra anser jag att de inte borde bry sig om vad andra tycker. Jag tror att om det är meningen att man ska vara tillsammans kommer inte kärleken låta dem glida isär. I sådana fall får nog paret fråga sig själva om de verkligen är perfekta för varandra, eller om det bara är kärleken som spelar dem ett spratt. Som jag sa innan – det finns kanske vissa saker inom kärleken vi måste gå igenom för att kunna växa, hur ont det än gör. Ibland kanske det inte räcker med att man älskar varandra. Men jag tror att när man har träffat den rätta kommer det att räcka. Det är då det är äkta kärlek.

Alice Roxendal