Det här är jag, på bilden. Det var i somras, jag står på Sky Tower, den högsta byggnaden i hela Tirana (Albaniens huvudstad). Det var en underbar utsikt, trots min rädsla för höjder. Att fotografera utsikter är dock inte samma sak på något sätt, rädslan kryper inte in på samma sätt. Jag antar att jag - som en vän en gång sa - verkligen "ser världen genom en lins". En ironisk sak att säga, men tanke på att jag använder kontaktlinser.

Jag vet inte vem som kommer att läsa den här bloggen, men det här handlar om mig :) Jag antar att jag är intresserad av att se hur jag kan utvecklas genom att blogga om mig själv, både i mitt skrivande och mitt fotograferande. Vi får se hur det går :)

Small fact: Mitt namn är Alice och jag är sexton år gammal. Jag bor i den underbara staden Lund sedan ett år tillbaka och har precis börjat på gymnasieskolan Spyken, i humanistiska programmet. Mitt stora intresse är att skriva och jag hoppas på att tillslut i mitt liv kunna leva på att skriva böcker. Jag är dock medveten om att detta är ett väldigt långsiktikt mål, så jag har flera backup-plans förstås :) Jag älskar också att fotografera, särskilt människor som enligt mig är de mest fascinerande varelser i vår värld. Min dator är full av fotografier på mina vänner och familj sedan flera år tillbaka. Jag älskar mest att fota leenden eftersom att det är mitt favorituttryck. När folk ler är det ett tecken på glädje, och glädje är den känsla som mest sprider lycka, logiskt nog. Leenden är också de uttryck som lättast sprids, och det är helt enkelt vackert. En bild säger mer än tusen ord.

Det finns en massor andra saker jag gillar här i världen. Jag gillar musik och att spela gitarr. Jag gillar att umgås med mina vänner, att festa eller att bara sitta pyjamasklädd i sängen och prata och äta chokladpudding. Jag gillar min familj, jag gillar fotboll, jag gillar killar etc. Jag älskar att läsa. Jag är sjukt fascinerad av allt som har med Shakespeare att göra. Jag gillar poesi. Jag gillar att shoppa. Well, you get the picture :)

Jag döpte min blogg till lightcloud. Jag funderade på bloggen och mitt liv och den gemensamma nämnaren jag kom fram till var - ljus. Tolka det hur som helst, det kan vara ett stearinljus som betyder någonting särskilt, eller så är det inte ett substantiv över huvud taget, utan ett adjektiv. Jag tycker om metaforer och gömda budskap, så det är kanske någonting i det. Vem vet.

Ett moln är som ett täcke över någonting. Jag anser att mitt liv är ett slags ljus. Det kan släckas ibland och bli mörkt, men det tänds alltid igen. Ibland tar det lite längre tid, om någonting är sönder och behöver lagas, men tillslut tänds det ändå igen. Ett moln kan vara ett täcke - ett osynligt moln som omger mig och håller mig varm - vakar över mig och ser till att jag är okej. Ett moln i ett ljus. A cloud in the light.

Jag hoppas att det här var en okej beskrivning. Jag kommer inte att skriva varje dag, och det kommer inte alltid att vara såna här texter. Det kommer att vara vad jag tänker på för tillfället, eller vad som pågår i mitt liv just nu. Ibland kanske det bara är bilder eller ett enstaka videoklipp. Men jag är alltid här, jag finns, I exist. And I always will.

För att vara mindre poetisk - jag sitter vid mitt skrivbord, käkar godis och dricker min cola.