Livet är ganska fascinerande. Alla lever det på olika sätt, både med och utan varandra. Mitt liv kretsar kring mig, det stämmer väl? För jag är jag. Men min väns liv kretsar kring hennes och min andra väns kring sitt. Vi är tre helt olika personer, men ändå på något sätt lika. Vi är alla tre tonåringar som går igenom någonting som kallas puberteten och kvinnans inre resa. Men vad är en inre resa? Hmf... för mycket funderingar. Mitt huvud exploderar. Bara ett prov kvar nu, phu!

Den här veckan har hittills varit väldigt intressant. Jag har sett hur början av ett förhållande kan se ut för tonåringar på två olika sätt, och jag har inte varit med om något av dem själv. Det finns så många olika sätt. Vissa försöker lära sig av tidigare erfarenheter och koncentrerar sig mycket på att inte göra samma misstag igen medan andra försöker att ta det lugnt med djupa andetag och inte för höga förväntingar. De är helt olika människor men ändå väldigt lika, för de gör båda en och samma sak - de tar ett steg framåt på ett sätt som de aldrig har gjort förut.

En av dessa vänner - låt oss kalla henne Jasmine - försöker att finna sin säkerhet. Hon försöker fatta mod att ta sitt steg framåt genom att planera, analysera och fråga om råd. Hennes tidigare erfarenheter gör henne osäker, mer än vad hon behöver, för det finns ingenting att vara rädd för, egentligen.

Men jag förstår, det motsatta könet kan vara förvirrande på alla möjliga sätt. I know, I've been there.

En annan vän - låt oss kalla henne Jane - gör också någonting hon aldrig gjort förut; hon träffar någon och de går på ett par dejter. Det är trevligt. Hon återvänder till mig och Jasmine och vi  gratulerar henne och ger henne våra lyckönskningar. Jane är en väldigt speciell person, hon är bara... Jane. Jane försöker att hjälpa Jasmine, hon ger henne råd och de pratar och pratar och pratar. Jag pratar också ibland, men mest lyssnar jag. För det är så intressant att se dessa helt olika personerna vara så lika. Den ena är rädd och osäker, men bär på en otroligt stor beslutsamhet. Min andra vän är också beslutsam, men lite lugnare och har ett stort och mycket avändbart behov att att hjälpa till och finnas till hands. Jasmine behöver hennes råd, jag kan se det i hennes ögon då hon tar in vartenda ord Jane säger. Och i mitten sitter jag och har egentligen ingenting där att göra. Jag vill vara invovlerad, men känner mig mer som det där berget. Som Jasmines Rajah. Som Tarzans Kala. För Jasmine som behöver fånga sitt mod kompletterar jag och Jane henne ganska bra - jag är the solid rock, a shoulder to cry on, och Jane är en kick in the butt, på ett motiverande sätt. Till mig kan man komma om man bara behöver en kram, no words necessary. Du får en klapp på axeln och jag kommer att säga att allt kommer att lösa sig tillslut, men det är Jane som kommer att säga åt dig vad du behöver göra för att allting ska bli okej. Jag är illusionen - hon är realiteten. Vi kompletterar varandra väldigt bra med andra ord.

Jag ber om ursäkt, detta var ett sidospår.

Jag har sett hur början av ett förhållande kan se ut för tonåringar på ungefär tre olika sätt, och jag har inte varit med om något av dem själv.

Min vän Jasmine  jobbar som sagt på att resa sig upp och gå fram och prata med en kille hon är intresserad av. Min vän Jane börjar med att gå på dejt. De verkar båda två ha både en slags spännande ångest över detta samt en lycklig känsla. Och jag sitter där och vill gapa stort åt dem, för jag avundar dem något otroligt! Mina erfarenheter när det gäller killar har ofta inkluderat musik och alkohol. Jag är kanske inte rätt människa att be om råd med andra ord. Det enda jag kan säga är vad du icke bör göra. Till exempel att "dricka bort dina sorger". Ingen bra idé. Det blir inte bättre, det enda som händer är att du får en helvetes baksmälla. Jag har varit på många fester och sett mina vänner träffa killar där. Det har aldrig varit något konstigt, utan endast någonting "vi tonåringar gör". Men det behöver inte vara så. Vi behöver inte dricka alkohol för att våga säga och göra det vi inte skulle ha vågat annars. Det är bara att bestämma sig, och där slår Jasmine mig med häpnad. Hon har en plan och hon kommer att genomföra den. Hon kanske kommer att behöva hjälp att ta första steget, men när hon väl är igång kommer hon att BLOW YOUR FUCKING MINDS! Killen har inte en chans.

Jag gör som min vän, det är dags att börja om. Hej Lund! Hej gymnasiet! Hej mina kära, nya vänner! Jag börjar om! Hej då, högstadiet! Hej då, Genarp! Hej då gamla misstag och hej till nya erfarenheter. Say hello to life, Alice!

Hello.

 

Sasha:)

24 november 2011 15:06

Jag känner folk som din kompis Jasmine, och det är märkliga typer... En hjärna som VILL överreagera och gör det okontrollerat, hela tiden. Och jag tror du överskattar henne. Hon VILL säkert vara så beslutsam, men rymmer så fort hon får chansen, fegar ur. Jag hade en vän som tänkte precis som Jasmin, och så plötsligt träffade hon en kille som började prata med henne, och det var inte pinsamt alls, så då bestämde hon sig att lägga "gå fram och VÅGA"-projektet på is. Om det var fel vet jag inte, men defenitivt inget att beundra. Och jag skall säga dig en sak: typer som Jasmin, i alla fall i grundskoleålder, avundas verkligen människor som lever som du. Men jag ler stort när jag läser din text, och du vet varför!:D<3
Lycka til med det nya livet älskling! jag är säker på att Jane och Jasmine kommer att stötta dig<3

http://sasharussia.devote.se

Alice Roxendal

24 november 2011 17:35

Tack, Sasha! Du är underbar (L' Jag lovar att hälsa det till Jasmine ;)

 

Nadia

25 november 2011 16:44

Jane känner sig glad för tillfället, kan jag meddela. Denna texten fick mig att förstå ett par saker som jag hittills tvivlat över; det är alltid bra med någon annans perspektiv på saker och ting. Jag är också helt övertygad om att både Jane och Jasmine kommer finnas där även för dig!

http://organiseradoordning.wordpress.com

Alice Roxendal

25 november 2011 22:37

Nu blir jag ännu mer glad om det nu är möjligt. Jane och Jasmine är mycket fina människor (L'

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar verkligen att köra. Sedan jag fick mitt körkort för tre veckor sedan är det det enda jag vill göra. Bara köra. Tills mina fötter är helt möra. Nej, inte ens då ska jag sluta köra. Föralltid skall människor mig susa förbi höra. Och jag ska ...

Hade mitt första höst-moment igår. Körde i stan, så kom värsta vinden och kastade värsta lövhögen på bilrutan. Fick använda mina vindrutetorkare. Fett höstigt. Och ja - jag har körkort!! :D U know it, I'm a bloody grown-up now!  - Det våras för hös...

Skola, Stockholm, studenter, sommar ... Hey, it's been a while :D - well, information in-taking device activate! Time to read my blog again, blog style! Vad kan jag säga? Jo, just skola, Stockholm, studenter, sommar - a.k.a - mycket att göra. Sko...

Våren nalkas. Tjollahopp. Sånt är livet. Wihoo. Detta inlägg kommer inte att bli lika långt och flummigt som det förra, utan endast en uppdatering om vad jag har haft för mig på sistone. Skolan kommer inte att nämnas. Pallar inte skolan. D...

Don't let time become the boss of you.  Hells no. Fast jo. Tid. Skola, schema, ansvar. Bussar. Time's totally the boss of me.    People assume that time is a strict progression of cause to effect, but actually, from a non-linear, non-subjective...