Idag är det söndag. Det är bra, men ändå ledsamt. På ett sätt är jag glad, för det betyder att jag får gå till Spyken imorgon och träffa mina fina vänner. Jag är också ledsen, för det betyder att - ja, att jag måste gå på lektioner. Men det är faktiskt inte så farligt, jag antar att vad jag egentligen inte vill är att gå upp så tidigt. 9:00 - tell me about it!

Idag har jag varit på Öppet Hus på Lunds dans- och musikalgymnasium. Min genarpsvän Johanna dansade jättemycket jazzdans som såg ut att vara ett slags rytmiskt styrkepass. Så jobbigt! Men de verkade alla ha väldigt roligt och det fick mig att önska att jag kunde dansa. Aw ... Efteråt gick vi till Coffee Break (jag,Johanna,Frida,Maja,Pontus&Oscar) och hade trevligt och senare träffade vi Mikael också :) Det var med andra ord en väldigt okej dag, det var kul att träffa mina vänner från Genarp. Ser inte dem särskilt ofta längre ... *sad face*

Nu är det november. Utanför fönstret ligger ett väldigt typiskt novemberväder i luften; det är kallt och grått och dimma hela dagen och varje gång jag går inomhus reagerar glasögonen med att imma igen och göra mig blind ett par sekunder. Jippi. Och för att retas lite mer har folk nu satt ut julpynt och julgranar och så vidare i Lund, vilket gör att jag bara går omkring och förbannar vädret samt längtar efter julen. Och dessutom pratade jag med min bästis i Albanien som säger att han går omkring med T-shirt och shorts på dagarna. Is this fair? Nej.

Detta inlägget blev lite mer deprimerande än vad jag hade tänkt mig. Låt oss tänka på någonting roligt förutom faktumet att min vän avbröt planer med mig två gånger denna helgen. Should I take a hint?

Jag älskar att skriva. Det borde räknas som någonting roligt, right? Sommar - åh, sommar! (L'

Utdrag: Florens

   ”Excuse me?”

   Jag vänder mig om. En ung man, kanske i tidig tjugoårsålder, står och ler mot mig. Hans utseende får mig nästan att falla ihop. Han är lång och bär en grön T-shirt. Han har mörka ögon och mörkt hår, samt ett hårt ansikte, på ett vackert sett. Men det bästa är hans leende. Det är ett snett leende, totalt riktat mot mig. Och hans bruna ögon kisar mot mig som om han försöker att se mina genom mina solglasögon. Han är så vacker, på alla sätt och vis. Men mest av allt - han är otroligt snygg. Och – vänta lite nu… han pratar med mig?

http://lightcloud.devote.se/ - hela texten

Kram!