Jag älskar mina Genarpsbrudar! Igår var planen att fira Frida och Johanna hemma hos mig i Lund, så alla kom hit helt utklädda och superfina! :D Frida och Johanna kom tidigt för att laga mat, efterrätt samt göra drinkar osv, men det var bara trevligt! När resten av tjejerna kom senare, var resten av kvällen bara så jävla awesome! Men å andra sidan, vad kan gå fel med Johannas awesome drinkblandning, supergod mat och en kickass spellista på spotify? Just det - INGET!

Lägger upp fler bilder på facebook snart, men nu ska jag äta min lillebrors stulna hamburgare :D Love you, bro!

j  

Kram!

Idag har det bara varit en sådan dag. Jag hade tänkt vara rolig och lägga ut en massa galna bilder på Frida, men efter skolan försvann liksom mitt humör. Det kanske var turen till Genarp som tog det. Mina vänner är de bästa som finns, men när någonting är off med dem mår jag liksom inte bra. Jag trodde att jag var okej, men sedan var jag tvungen att ta bussen hem ensam och utan att jag visste ordet av det satt jag och lyssnade på deppmusik och såg ut genom fönstret i mörkret. Sedan började det regna. As if my life wasn't already perfect.

Grejen när man inte är på topphumör är att man ska tänka på de sakerna som är bra! Så istället för att tänka på att mina vänner har det jobbigt tänker jag på att de har i alla fall mig, och jag är bra! Jag älskar dem och finns alltid här för dem, och det är en bra sak, right? Och så tänker jag på mina nya vänner på Spyken som jag alltid har så roligt med. Så börjar jag helt plötsligt skratta för mig själv på grund av något galet Ellinor sa under dagen, eller att Gustav hade gjort en tokig min. Och då minns jag vilket bra humör jag hade haft då vid halv två på eftermiddagen när jag satt och fotograferade Frida hela tiden. Då var jag glad, och minnet av den känslan gör mig glad igen. Så istället för att lägga ut en svartvit deppbild på mig själv för att visa alla hur deppig jag är lägger jag ut de bilderna jag hade tänkt lägga ut från början - de bilderna som gör mig glad!

Kram!

Herregud, vad mycket vi kramas i Sverige! Gör man så överallt eller är det bara här? Det känns verkligen som att vi kramar varandra hela tiden så mycket vi bara kan. Eller har jag fel? Jag antar att det också beror på vem det är man kramar, om det är en kramig person eller inte, eller om det inte är någon man känner särskilt bra. "Kramig" person. Är "kramig" ens ett ord? Gör en "mental note" om att fråga Sasha om de har det på ryska, alltid intressant att veta :)

Jag tror inte att jag kramades så mycket när jag var liten. Är det någonting man växer upp till att göra? Jag vet inte, men när jag var liten kramade jag inte mina vänner varje morgon i skolan, varje rast, innan jag gick hem och ibland till och med på lektionerna. Inte då. Jag tror inte att jag hade någonting emot att kramas - vem har det? - men det var bara någonting jag inte gjorde hela tiden. Nu kramar jag folk fruktansvärt mycket? Jag kramar mina vänner varje gång jag ser dem, jag kramar bekanta jag inte sett på länge, jag kramar avlägsna släktingar jag inte sett sedan jag var tre, jag kramar mitt täcke, jag kramar min kudde, jag kramar för sjutton min dator och ibland teven när någonting awesome händer. I'm wierd.

Jag älskar att kramas. Jag tycker inte att vi kramas för mycket i Sverige, jag tycker att om man känner för att göra någonting ska man göra det, så länge det är något bra och inget olagligt :P Jag kramar folk jag tycker om. Personer jag tycker är irriterande eller som jag bara ogillar får inga kramar (take a hint, lillebror!) Jag hatar att kramas när folk tvingar mig, typ för att vara artig. Jag har faktiskt inga problem med att vinka och säga "hej, hur är läget". Så gör jag nog ofta med folk jag inte känner så bra, typ bekanta och så. Men mina vänner kramar jag hela tiden and I LOVE IT! Särskilt om de har en mysig tröja eller jacka - Frida knows ^^

"A hug is like a boomerang - you get it back right away."  ~ Bill Keane

   KRAM PÅ ER ALLIHOPA! :D (L'

"A horse doesn't care how much you know, until he knows how much you care."

~Pat Parelli

Idag tog jag och Sasha en tur till Nadia i Harlösa. Jag har inte tänkt på att det är höst så mycket förut, men idag slog det mig - det är höst! Alla löv låg på marken i olika vackra färger och vi hade en varm dag, men en precis lagom skön höstvind. Det var helt underbart!

Nadia bor i ett väldigt fin vit byggnad på gården där julkalendern Mysteriet på Greveholm utspelar sig. Vi kunde se slottet från hennes hus, hihi! :D Ett tag chillade vi med lite pizza och sedan gick vi ut och hämtade hästen Blanka. Hon var väldigt vacker, men lite tjurig ^^ Det var så längesedan jag red, jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar det! Det är så härligt att rida. Att bara sitta på hästen och vanka från vänster till höger i takt med hästen i höstens vind och skogens  doft... Bara, wow.

Idag blir det mycket bilder. Försökte köra ihop en del, vi får se hur det blir :)

Kram!