Idag har det bara varit en sådan dag. Jag hade tänkt vara rolig och lägga ut en massa galna bilder på Frida, men efter skolan försvann liksom mitt humör. Det kanske var turen till Genarp som tog det. Mina vänner är de bästa som finns, men när någonting är off med dem mår jag liksom inte bra. Jag trodde att jag var okej, men sedan var jag tvungen att ta bussen hem ensam och utan att jag visste ordet av det satt jag och lyssnade på deppmusik och såg ut genom fönstret i mörkret. Sedan började det regna. As if my life wasn't already perfect.

Grejen när man inte är på topphumör är att man ska tänka på de sakerna som är bra! Så istället för att tänka på att mina vänner har det jobbigt tänker jag på att de har i alla fall mig, och jag är bra! Jag älskar dem och finns alltid här för dem, och det är en bra sak, right? Och så tänker jag på mina nya vänner på Spyken som jag alltid har så roligt med. Så börjar jag helt plötsligt skratta för mig själv på grund av något galet Ellinor sa under dagen, eller att Gustav hade gjort en tokig min. Och då minns jag vilket bra humör jag hade haft då vid halv två på eftermiddagen när jag satt och fotograferade Frida hela tiden. Då var jag glad, och minnet av den känslan gör mig glad igen. Så istället för att lägga ut en svartvit deppbild på mig själv för att visa alla hur deppig jag är lägger jag ut de bilderna jag hade tänkt lägga ut från början - de bilderna som gör mig glad!

Kram!