Wow, det var längesedan jag skrev. Det känns bra. Ibland glömmer jag hur mycket jag behöver känslan av fingrar på tangenter eller ljudet av penna mot papper. Jag antar att det lätt blir så på sommaren, särskilt om man är så aktiv som jag har varit. De gamla goda intressena försvinner för att sedan komma tillbaka mot sommarens slut.

Jag tänker inte tråka ut er med att skriva världens längsta inlägg om min underbara sommar. Kommer snarare tråka ut mig själv. Nej, I've been thinking about that, och jag tror att jag ska testa this new thing called BILDER. I know, right?! :D So prepare for the best collage ever!

Nej, jag skojar bara! Klart jag ska skriva lite. Suck it up! Det är en blogg - tycker du inte om att läsa, vad gör du då här? That's what I'm saying.

Jag har haft en uuuunderbar sommar! Bättre en din kan du sätta huvudet på spiken på, trots att jag till mestadels bara har varit hemma. Lovet började med lite småaktiviteter här och där ... funktionär på Malmömilen (fick en tröja!), en kickass midsommarfest (fick blöta skor och halm överallt!), skitkul Bergenfalk-besök (fick underbara samt hemska upplevelser. Tips - dra aldrig ett shot som innehåller öl och chilipaste!). Sommaren innehöll också tre biobesök, tre Kävlingebesök, två Vejbystrandbesök, ett Danmarkbesök och sist men inte minst - ett bröllop och en festival. 

Men, to get a little deep - det är inte det ovan som gjorde sommaren till en av de bästa somrarna i mitt liv. Det handlar om, som ni har hört förut, sällskapet. Sanningen är att utan mina underbara, och förvånansvärt nya, vänner skulle denna sommaren förmodligen ha innehållit mer läsande och mindre socialisering. Stort tack till Em, Oskar, Anton, Johan och många fler! Kram kram :) But you're still ma' bitches!

Till er där ute! Mina somrar brukade se ut så att jag låg hemma och läste och såg på filmer/TV-serier hela dagarna. Gick kanske ut ibland och hängde lite i Genarp med mina vänner, men det kunde ändå gå ett par veckor utan att jag träffade en människa som inte hette Roxendal. Känner du igen dig? No worries - det finns en lösning!

Skaffa en pojkvän. Att bli tillsammans med Anton var ett av de besta besluten jag någonsin tagit. Det kanske låter cheezy, men jag svär - är man tillsammans med någon och blir vän med hans/hennes vänner är livet helt plötsligt så bra att det känns konstigt att tänka tillbaka. Visst, mitt liv var bra förut också, men för att vara ärlig - jag har nog aldrig varit så här lycklig. Förutom i The Halfblood Prince när Harry kysser Ginny. Damn, that was a good day for me :)

Oj, det blev visst ett sånt där långt inlägg i alla fall. Sorry :)