Jag har så svårt att göra saker jag inte tycker är kul.

Men jag kan helt okej mycket om franska revolutionen tror jag. Det duger.

Idag är det tisdag. Solen har lyst lite här och var, men det har varit kallt ändå. Fast bra. Jag har spelat mycket volleyboll som jag och Elin var väldigt duktiga på, och jag har även fått gjort en del saker som spanskapluggande och sommarjobbsansökning. Pratade en del med lilla Louise också, det var väldigt trevligt.

     Och nu sitter jag här. Sandra pluggar och vi delade precis på en jättegod apelsin. Funderar på att ta en till. Fast nej.

Nu blev detta ett sådan inlägg utan mening. Oj.

Och just det - jag fick B PÅ PROVET I NATURKUNSKAP! WOHO!

I just had to get that out of my system.

Här är ett litet utkast från ett större projekt jag håller på med. Läs och säg gärna vad ni tycker. Om ni vill.

lightcloud.devote.se/

Utkast: Skyddsängel

Robin kom närmare och jag kunde känna hans läppar mot min hals innan jag kunde se dem. Alla mina celler skrek av glädje, det var som tusen fyrverkerier smällde inom mig. Men samtidigt fanns det en liten röst i min hjärna som trots det kunde tänka rationellt.

     ”Robin …”

     ”Mm …?” Robin kysste min hals, luktade på mitt hår.

     ”Robin … sluta.”

     Robin gav ut en suck av sorg, längtan. Desperation. Han flyttade på sig så att vi inte rörde vid varandra. Såg på mig. Just då, i skenet från solnedgången utanför fönstret, var Robin så vacker att jag var mindre än en bråkdels sekund från att kyssa honom. Det enda som hindrade mig var min telefon som i ögonblicket efteråt vibrerade. Sms. Från Tobias.

     Jag saknar dig.

Hej, fina bloggen! It's been a while. Nu kommer en sådan jääääättelång text som jag vet att ni bara älskar. Det gör ni. Erkänn.

På sistone har jag varit ovanligt medveten om att jag lever. Jag har inte gjort någonting annorlunda egentligen, bara gått genom Lund med mina skors klapprande ljud mot kullerstensgatorna som sällskap, den svala vårvinden i mina bruna lockar och doften av stadsliv hängandes i luften. Och så skolväskan som hänger på högra axeln och vars tyngd efterlämnar sådana spår att jag skriker efter massage varje gång jag kommer hem. Lever.

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett virrvarr av vänner, skolarbeten och fritidsintressen. Sportlovet innebar att jag fick spendera mycket tid med mina vänner utan att inkludera skolan, vilket var en intressant omväxling, på ett bra sätt. Jag träffade mina gamla goda vänner från Genarp också, vilket jag alltid behöver med jämna mellanrum. Att spendera tid med mina vänner gav mig också en chans att se ut som en total idiot på Aerobic på gerdahallen tillsammans med Sasha och Frida. Det som är kul är kul.

Gamla fritidsintressen har också återuppstått detta lov. Efter mer än två år av tjat från vänner läste jag tillslut Hungerspelen, och när jag väl hade börjat var jag fast. Att läsa den triologin var liksom inte nog, och innan jag visste ordet av det började jag på en ny bok. Detta har fått mig att inse hur mycket jag har saknat att bara sitta och läsa, och jag har ny bestämt vägrat att låta bli att läsa en längre period igen.

Skrivarkurserna är slut, men de har gett mig den knuff jag behövde för att börja igen med mitt absoluta favoritintresse. Min kärlek och passion - att skriva. När jag var liten skrev jag mest långa berättelser men på sistone har jag fått ett nyutvecklat intresse för noveller. Snart kommer jag att lägga upp fler på min andra blogg - http://lightcloud.devote.se/ Läs dem gärna, så blir lilla Alice väldigt glad!

Och slutligen måste jag berätta om den fina nya årstiden som håller på att framman sig. Vårtecknena har börjat visa sig för mig, i stil med en så solig fredagseftermiddag att vi faktisk satt på Spykens innergård i T-shirts, LïsaKatlas underbara förslag till vårskrik, och förstås alla underbara snödroppeblommor, eller vad de nu heter, som sitter och vajar lite här och där. Så allihopa - säg hej till våren. HEJ VÅREN! HEJ, HEJ, HEJ!