Don't let time become the boss of you.

 Hells no. Fast jo. Tid. Skola, schema, ansvar. Bussar. Time's totally the boss of me. 

People assume that time is a strict progression of cause to effect, but actually, from a non-linear, non-subjective viewpoint - it's more like a big ball of wibbly wobbly... time-y wimey... stuff.

Mystiskt, ja. Irriterande - well, the Doctor är alltid både mystisk och irriterande, men man älskar honom ändå :)

Nej, detta blogginlägg är inte ens lite sammanhängande :)

Well, among other things I think I just invented the banana diaquiri, a couple of centuries early.

Do you knouw, they'd never even seen a banana before! Always bring a banana to a party, Rose. Bananas are good.

*

Så jag vaknade mitt i natten ons-tors av att hela värsta släkten kom in i mitt rum och väsnades. Sandra var alltså hemma. Kom in med sin hipkeps, påsbyxor och supersmutsiga asienfötter, men pojkarna Joel och pappsis hack i häl. Morgonen därefter var hon borta igen, så jag trodde lite att det var en dröm, tills jag kom hem från skolan och det låg sminkprylar på sängen jag inte kände igen, och jag kan svära på att någon hade rotat i min garderob. Sandra är alltså hemma. Det är ju kul! :)

Igår firade jag ett år tillsammans med min fina pojkvän. Vi åt middag på Vespa, jag beställde en cider och visade leg vilket är jättekul! Vi åt mycket chilinötter och päron, tog en promenad genom stan och kollade på Tintin. Ett år känns rätt så lite, men ändå känns det som om vi har känt varandra hela livet. Det är rätt så mycket. Inte tillräckligt dock :)

Ah the Ponds. With their house and their jobs and their everyday lives.

Jag ska jobba i sommar. Det är bra och så. Jobba. Inom hemvården. Cykla runt i stan och ta hand om gamlingar. Låter mys. Jobb 9 veckor, varannan helg, ibland kvällsskiften. I'm gonna be rich!! Har börjat prata om idén att åka till London med Em, får se om det blir av till hösten :)

London calling to the imitation zone
Forget it, brother, you can go it alone
London calling to the zombies of death
Quit holding out, and draw another breath

Förra helgen firade jag min födelsedag för sista gången i år. Bowling, burgare och minions - I LOVE it! :D

 Förresten, jag måste bara påpeka - grejen med majblommor är ju helt genialisk! Det är genialitet på burk! Man sitter där på stortorget och instagramar eller whatever, så kommer det en jättesöt blondinpojke från ingenstans med slogan Barn som hjälper barn. Helt oemotståndligt. Jag köpte en majblomskranssak för andra gången på två veckor på vägen hem från skolan. Adorable. När han fått betalt sa han "ha en fortsatt trevlig dag". Jag bara, "tack, du med!" Förstår mig verkligen inte på folk som inte gillar barn, I LOVE them! :D

Det är vår. Ha det bra. Kramas mycket!

Alice