Helger är alltid olika varandra har jag märkt. Ibland ligger jag hemma som en liten soffpotatis och bara tittar på någon dålig TV-serie eller läser. Ibland har jag en sådan helg då jag går på  fest på fredagen och sedan går jag omkring med mina vänner och pratar om den på lördagen. Ibland har jag en sådan helg då jag bara pluggar satan. Ibland går jag på en promenad med mamma i skogen. Det är helt olika.

Denna helgen spenderade jag i mitt hem - Genarp. I fredags var jag på filmmys hemma hos Maja med henne, Frida, Pontus, Moa och Edin. Jag sov hos Frida och vi spenderade större delen av lördagen med att plugga och spela något mysko Monopol-wannabe. På kvällen gick jag hem till Louise och vi var också väldigt duktiga med att plugga. Imorse tog vi det lugnt innan vi gick ut på julskyltningen. Det var kul, men kallt. Louise drack glögg.

Med andra ord var denna helgen väldigt likt en sådan helg

jag brukade ha när jag var tolv, tretton. Och det är inget fel med det!

Kram!

My letter for Santa Claus

Dear Santa. For Christmas I want my friends and family to be happy.

They deserve the best, and my biggest wish is for their dreams

to come true,because then mine will too! I will understand if you cannot

give me this, though, and if that is the case, I wish for you to give me a

beautiful little pony. His name will be Cupcake!

Have a very nice Christmas!

                     Love,

                                                 Alice

Hur ser Din önskelista ut? =)

Nej, nu ska jag sluta tramsa. Idag är det första december, eller åtminstone i två minuter till. Dagen har varit bra och kall. Projekt Människors Rättigheter börjar närma sig redovisningsdag (imorgon! Aaaahhh!), så imorgon ska jag, Alba och Erik sitta i kafeterian tiiiidigt för att fixa det sista. Och så äta frukost och dricka kaffe förstås, annars hade jag aldrig gått dit så tidigt.

En sak som också  börjar närma sig är julen. Vad roligt! Idag på stödlektionen i spanska bjöd jag därför på skumtomtar, visst är jag snäll? Just det. På jullovet ska jag och Elin ha en massa maraton tillsammans, och alla som vill vara med får säga till. Än så länge är det en lista på Disneymaraton, julfilmmaraton, Harry Potter-maraton och The Vampire Diaries-maraton. Det låter väl kul?

I helgen ska jag hänga i Genarp hela tiden. På fredag ska vi ha Family Guy-maraton hos Maja tror jag, och på lördag ska jag hänga med fina Louise. Sedan är det skyltsöndag och då ska jag kasta snöboll på min lillebror. Eller jag skulle ha gjort det om det hade funnits någon snö. När kommer den egentligen?

Jag ska upp och hoppa om fem timmar och femtioen minuter.

Nog med onödig fakta om mitt liv. Hur är det med Dig? Mår Du bra? Det hoppas jag, för snart är det jul! =D

“I heard the bells on Christmas Day; their old familiar carols play, and wild and sweet the word repeat of peace on earth, good-will to men!”

Mammas vardagsrum, tisdagen den 29 november, kl. 17:00

Jag: Jag vet inte, mamma, det är bara ... underligt. I somras gick jag runt och funderade på hur mitt liv skulle se ut efter  två, tre månader på gymnasiet. Och nu är jag här och det känns bara så naturligt.

Mamma: Naturligt?

Jag: Jo, men i skolan är vi ett helt gäng, och jag älskar det gänget. Och så är det Nadia och Sasha och vi har bara funnit varandra. Vi kommer att hålla ihop länge, jag bara vet det. Och jag är så bekväm. Det är som om jag har känt dem i hela mitt liv, så på något sätt känns det som om jag är menad att vara här. Precis här.

Tystnad.

Mamma: Men du måste ha träffat dem i ett tidigare liv, Alice. Det bara måste vara så, hur annars händer sådana saker?

Joel: Men ööh, mamma, det är ju inte logiskt!

Mamma: Logiskt? Det är väl inte logiskt att bara leva ett liv, vad är meningen med det? Vadå, så när vi dör blir det bara svart? Vad händer sen? Ingenting?

Joel: Öh ...

Mamma: Ät nu dina morötter.

Well, what can I say? Life is wonderful, and I'm in the middle of it.

Livet är bra oförutsägbart.

Men ändå inte. Det är till exempel inget nytt för mig att att sitta och plugga en stund och innan jag vet ordet av det finna mig själv mitt inne i diskprocessen i köket. Jag står och diskar en stund, sedan tänker jag plötsligt, vad skulle Sasha ha gjort? Så går jag tillbaka till mitt rum igen. Där stannar jag på facebook en stund och pratar med den där killen från den där festen. Han är väldigt rolig och charmig, men inte särskilt seriös. Dock hjälpte han mig mycket med mitt plugg, så I will owe him forever!

Igår var det prov i Naturkunskap. Det gick typ... bra. Jag kommer att få godkänt i alla fall, och det är mitt mål :) Imorgon har jag omprov i Historia vilket jag inte riktigt ser fram emot. och det är rpecis efter mitt utvecklingssamtal med Valter, som ironiskt nog också är min historialärare. Jag är bara glad över att ingen av mina föräldrar kommer att vara där och skämmas ihjäl för sin ofokuserde dotter.

Dagen var trevlig. Jag och Elin var i skolan tidigt och åt lite morgonfika innan esteternas adventsång i Aulan. Vi träffade Nadia och resten av dagen went by. Lite spanska, lite Ulla, lite mänskliga rättigheter. Sedan en mycket trevligt och pratsam paus med Nadia och Sasha en timme innan stödet i Spanska började. Vi är bara sex stycken där, tre humanister och tre samhällselever, men idag var två av dem borta så vi var bara fyra. Det är enda lite trevligt. Jag räcker upp handen mycket oftare och det är inte så hemsk om jag säger fel på en väldigt enkel sak, för alla andra har ungefär lika mycket koll som jag. Vi hade lite mysigt och jag bjöd alla på choklad :)

Nej, nu ska jag plugga igen. Vilket otroligt meningslöst inlägg detta var. Jag bara utnyttjar bloggen som en ursäkt att inte plugga. Förlåt, bloggen!

Imorgon bär det iväg till Kävlinge! Jag har aldrig varit där, det kommer nog att bli intressant. Vi känner oss väldigt juliga just nu, så jag, Elin och hela gänget ska hem till Frida och se alla Mysteriet på greveholm samt dricka julmust och äta Fridas lussekatter. Det ska bli SÅHÄR kul! Dessutom tar Elin och jag ett tidigare tåg för att leka turister i denna främmande stad. Detta kan med andra ord inte sluta bra.

Lycka till, till mig på utvecklingssamtalet, historiaprovet och Kävlingebesöket! Tack  så mycket, tack så mycket *bugar*

Ibland önskar man nästan  att man bara skulle försova sig nästa morgon.

Kram eller något. He he, Nadia är supersöt och jag pratar. Sigh...

Livet är ganska fascinerande. Alla lever det på olika sätt, både med och utan varandra. Mitt liv kretsar kring mig, det stämmer väl? För jag är jag. Men min väns liv kretsar kring hennes och min andra väns kring sitt. Vi är tre helt olika personer, men ändå på något sätt lika. Vi är alla tre tonåringar som går igenom någonting som kallas puberteten och kvinnans inre resa. Men vad är en inre resa? Hmf... för mycket funderingar. Mitt huvud exploderar. Bara ett prov kvar nu, phu!

Den här veckan har hittills varit väldigt intressant. Jag har sett hur början av ett förhållande kan se ut för tonåringar på två olika sätt, och jag har inte varit med om något av dem själv. Det finns så många olika sätt. Vissa försöker lära sig av tidigare erfarenheter och koncentrerar sig mycket på att inte göra samma misstag igen medan andra försöker att ta det lugnt med djupa andetag och inte för höga förväntingar. De är helt olika människor men ändå väldigt lika, för de gör båda en och samma sak - de tar ett steg framåt på ett sätt som de aldrig har gjort förut.

En av dessa vänner - låt oss kalla henne Jasmine - försöker att finna sin säkerhet. Hon försöker fatta mod att ta sitt steg framåt genom att planera, analysera och fråga om råd. Hennes tidigare erfarenheter gör henne osäker, mer än vad hon behöver, för det finns ingenting att vara rädd för, egentligen.

Men jag förstår, det motsatta könet kan vara förvirrande på alla möjliga sätt. I know, I've been there.

En annan vän - låt oss kalla henne Jane - gör också någonting hon aldrig gjort förut; hon träffar någon och de går på ett par dejter. Det är trevligt. Hon återvänder till mig och Jasmine och vi  gratulerar henne och ger henne våra lyckönskningar. Jane är en väldigt speciell person, hon är bara... Jane. Jane försöker att hjälpa Jasmine, hon ger henne råd och de pratar och pratar och pratar. Jag pratar också ibland, men mest lyssnar jag. För det är så intressant att se dessa helt olika personerna vara så lika. Den ena är rädd och osäker, men bär på en otroligt stor beslutsamhet. Min andra vän är också beslutsam, men lite lugnare och har ett stort och mycket avändbart behov att att hjälpa till och finnas till hands. Jasmine behöver hennes råd, jag kan se det i hennes ögon då hon tar in vartenda ord Jane säger. Och i mitten sitter jag och har egentligen ingenting där att göra. Jag vill vara invovlerad, men känner mig mer som det där berget. Som Jasmines Rajah. Som Tarzans Kala. För Jasmine som behöver fånga sitt mod kompletterar jag och Jane henne ganska bra - jag är the solid rock, a shoulder to cry on, och Jane är en kick in the butt, på ett motiverande sätt. Till mig kan man komma om man bara behöver en kram, no words necessary. Du får en klapp på axeln och jag kommer att säga att allt kommer att lösa sig tillslut, men det är Jane som kommer att säga åt dig vad du behöver göra för att allting ska bli okej. Jag är illusionen - hon är realiteten. Vi kompletterar varandra väldigt bra med andra ord.

Jag ber om ursäkt, detta var ett sidospår.

Jag har sett hur början av ett förhållande kan se ut för tonåringar på ungefär tre olika sätt, och jag har inte varit med om något av dem själv.

Min vän Jasmine  jobbar som sagt på att resa sig upp och gå fram och prata med en kille hon är intresserad av. Min vän Jane börjar med att gå på dejt. De verkar båda två ha både en slags spännande ångest över detta samt en lycklig känsla. Och jag sitter där och vill gapa stort åt dem, för jag avundar dem något otroligt! Mina erfarenheter när det gäller killar har ofta inkluderat musik och alkohol. Jag är kanske inte rätt människa att be om råd med andra ord. Det enda jag kan säga är vad du icke bör göra. Till exempel att "dricka bort dina sorger". Ingen bra idé. Det blir inte bättre, det enda som händer är att du får en helvetes baksmälla. Jag har varit på många fester och sett mina vänner träffa killar där. Det har aldrig varit något konstigt, utan endast någonting "vi tonåringar gör". Men det behöver inte vara så. Vi behöver inte dricka alkohol för att våga säga och göra det vi inte skulle ha vågat annars. Det är bara att bestämma sig, och där slår Jasmine mig med häpnad. Hon har en plan och hon kommer att genomföra den. Hon kanske kommer att behöva hjälp att ta första steget, men när hon väl är igång kommer hon att BLOW YOUR FUCKING MINDS! Killen har inte en chans.

Jag gör som min vän, det är dags att börja om. Hej Lund! Hej gymnasiet! Hej mina kära, nya vänner! Jag börjar om! Hej då, högstadiet! Hej då, Genarp! Hej då gamla misstag och hej till nya erfarenheter. Say hello to life, Alice!

Hello.

Idag är det söndag. Det är bra, men ändå ledsamt. På ett sätt är jag glad, för det betyder att jag får gå till Spyken imorgon och träffa mina fina vänner. Jag är också ledsen, för det betyder att - ja, att jag måste gå på lektioner. Men det är faktiskt inte så farligt, jag antar att vad jag egentligen inte vill är att gå upp så tidigt. 9:00 - tell me about it!

Idag har jag varit på Öppet Hus på Lunds dans- och musikalgymnasium. Min genarpsvän Johanna dansade jättemycket jazzdans som såg ut att vara ett slags rytmiskt styrkepass. Så jobbigt! Men de verkade alla ha väldigt roligt och det fick mig att önska att jag kunde dansa. Aw ... Efteråt gick vi till Coffee Break (jag,Johanna,Frida,Maja,Pontus&Oscar) och hade trevligt och senare träffade vi Mikael också :) Det var med andra ord en väldigt okej dag, det var kul att träffa mina vänner från Genarp. Ser inte dem särskilt ofta längre ... *sad face*

Nu är det november. Utanför fönstret ligger ett väldigt typiskt novemberväder i luften; det är kallt och grått och dimma hela dagen och varje gång jag går inomhus reagerar glasögonen med att imma igen och göra mig blind ett par sekunder. Jippi. Och för att retas lite mer har folk nu satt ut julpynt och julgranar och så vidare i Lund, vilket gör att jag bara går omkring och förbannar vädret samt längtar efter julen. Och dessutom pratade jag med min bästis i Albanien som säger att han går omkring med T-shirt och shorts på dagarna. Is this fair? Nej.

Detta inlägget blev lite mer deprimerande än vad jag hade tänkt mig. Låt oss tänka på någonting roligt förutom faktumet att min vän avbröt planer med mig två gånger denna helgen. Should I take a hint?

Jag älskar att skriva. Det borde räknas som någonting roligt, right? Sommar - åh, sommar! (L'

Utdrag: Florens

   ”Excuse me?”

   Jag vänder mig om. En ung man, kanske i tidig tjugoårsålder, står och ler mot mig. Hans utseende får mig nästan att falla ihop. Han är lång och bär en grön T-shirt. Han har mörka ögon och mörkt hår, samt ett hårt ansikte, på ett vackert sett. Men det bästa är hans leende. Det är ett snett leende, totalt riktat mot mig. Och hans bruna ögon kisar mot mig som om han försöker att se mina genom mina solglasögon. Han är så vacker, på alla sätt och vis. Men mest av allt - han är otroligt snygg. Och – vänta lite nu… han pratar med mig?

http://lightcloud.devote.se/ - hela texten

Kram!

Livet leker! Det finns en lycka så stor omkring mig. Den omsluter mig på alla sidor omfamnar mig. Och det är allt tack vare Spyken. När människor säger saker som, "spykenandan" och "på Spyken får man vara vem man vill" är det sant! Spyken är min fristad, en plats dit jag går med ett leende på läpparna. Det är en fantastisk känsla! Jag är inte van vid att känna så för min skola, men Spyken är som en helt fresh start. Ny skola, nya vänner. Jag vill bara krama alla! Omfamna mina vänner, ge livet en stor blöt kyss! Ungefär så känns det.

Jag älskar Nadia. Jag älskar Sasha. Jag älskar Frida. Jag älskar Elin. Jag älskar Ellinor. Jag älskar Katla. Jag älskar Gustavs miner och Julias garv. Jag älskar Valters långa tal om indianer. Jag älskar Pedra! Jag älskar Olgas fina leende. Jag älskar att vara humanist. Jag älskar Behrens blonda kalufs. Jag älskar Spyken!

Så du, kära nittiosexa som nu ska söka till gymnasiet - tveka inte! Börja på Spyken! Där lovar jag att du kommer att finna en helt ny sida hos dig själv, en sida du inte visste att du hade. Ett liv du inte visste existerade kommer du plötsligt upptäcka att du lever mitt ibland. Och du kommer att älska varenda minut av det!

Vi ses på Öppet Hus den 23 november!

- Där kommer jag att visa upp ett bildspel på Hu1 i humanistavdelningen. Kom och kolla!

Mvh

Alice Roxendal, stolt och lycklig Humanistspykist!

Bilder från fredagens Gymnasiemässa

Kram!