Jag fick nyss ett awesome meddelande att jag har fått hoppa av spanskan. Thank God for that! Istället blir jag tvungen att ha danska måndag morgonar och onsdageftermiddagar. Det knasar till det lite i schemat, men det är det värt! Inget mer "perdón por llegar tarde", inget mer räcka upp handen och säga "no entiendo" fem gånger per lektion. No more! :D 

Mitt schema blir lite knasigt nu, men det gör nog ingenting. Det ska nog bli bra :)

Nu ska jag försöka sova. Eller inte. Vi får se hur det går :)

Imorgon efter skolan ska jag åka iväg och träffa min bästase Anton. Det ska bli kul att få se Halmstad, men framförallt att få träffa honom. Jag saknar honom så <3

Ha en bra torsdag! För det ska jag :)

Successful alliteration?

Randiga regnbågar rullar rikt runt

Rinnande regndroppar ramlar raskt

Religiösa renar ränner runtomkring riket

Rena rama raketen

Så som solen skiner ser somliga stranden

Så som solen somnar ser somliga skolan

Så som sanden sjunger ser somliga svalar

Så som sommaren solar ser somliga sig själv

Det är ett speciellt glatt leende och humör som alltid förföljer mig när jag har varit på skrivarkurs. Även om det jag skriver makes no sense. Or maybe it does, but only for me.

English teacher: Remember to write every day!

Me: Whatever you say, boss!

I love one playground. One. It's not new or nice-looking, but old and crappy, with the colors light red and green peeled off the, what I like to call, playing devices. On top of a enormous sandbox there's a wide slide with an ugly little stairway and a creaky old sloping roof on top. Kids always used to climb it, like to dare each other to survive. There's also a couple of tire swings, a small baby cabin and a climbing frame I used to be really afraid of but still climbed everytime I went there. Scared but happy. Same thing with the big oak tree behind the blackberries on the other side of the pathway; I always climbed up there with my sister and our friends, but I seemed to have a problem getting down every single time. Even now, so many years later, it was even harder getting down

. 

It's not much, but it's my playground. It's where I grew up, and I love it.

Jag försäker att öva mitt engelska skrivande. Hope you don't mind :)

I have a good feeling about this day. Konstigt nog har jag alla mina bästa dagar när jag inte sovit mer en sju timmar föregående natt. I natt sov jag bara sex, så för att gå emot logikens alla lagar är jag på toppenhumör och superpigg. Hmpf.

Det har gått lite mer än en vecka sedan jag skrev sist. Jag antar att jag beövde komma igång i skolan lite, eller något. Att vara sjuk förra veckan hjälpte intedock, jag såg helt för mycket Scrubs och nu sitter jag i skolan och förväntar mig hela tiden att Valter ska gå igång och skälla ut mig Cox-style. That's re-heeely - well, stupid. Särskilt med tanke på att Valter är typ mesig och inte ens kan höja rösten. En sådan typisk typ som Dr Cox inte hade uppskattat. Which really doesn't say much, since he hates everyone.

I helgen var det TVM-invigning för lilla Malmö. Det var jättekul och sånt. Anton kom hem och vi åkte iväg till skogen och gick jäättemycket. Det var tur att vi hade kakor. Sedan höll vi lite facklor och sjöng för småttingar och kastade eldklot i veden, which was pretty cool. Sen var det lägermys - vilket jag älskar ...

Jag är omringad av doften av fukt och trä. Skogen är runt omkring mig som en mörk vägg, men när jag tittar upp kan jag se den klara svarta himmeln, samt stjärnorna som fläckar den med ljusa vita sken. Jag är inte kall och har inte ont. Jag bara är, och var jag är är här - skogen, min första kärlek. Människorna runt elden börjar sjunga en sång till naturen. Jag kan den, men kan inte sjunga med. Min röst bryts, min hals oförmögen att sammarbeta. Så jag bara lyssnar till den vackrasta, mest harmoniska melodin som finns.

Trollbunden längtar jag att åter se 
Mångubben skimra och mot mig le 
Solen gå upp, fjäll, hav och fur 
Omfamna mig, du Moder Natur

Vissa har sitt dröm-bröllop, jag har min dröm-död. Deal with it :)

Nej, jag känner faktiskt för att leva ett tag till. Särskilt nu när det inte är Valters lektion längre :)

 Kanske beror detta nyfunna glada humör också på att jag har kompledigt idag, och slutar 13:05, och att jag ska spendera eftermiddaged på Nova Lund med Em. Well, I love shopping :) Kläder är awesome!

Alice out :)

I love mobilkvalité :D <3

Idag ska ni få ett sådant där långt inlägg med jättemycket detaljer. WOHO! :D

Gårdagen var en såndär väldigt bra dag :) En sådan fredag som verkligen kändes som en fredag, och känslan av helgen som närmade sig fanns överallt i hela kroppen. Det skulle bli en awesome helg, med bio, maskerad och framförallt - Antonbesök! Yup, Anton kommer imorgon. Någonting som har gjort mig ungefär så här glad:

Yeah, I'm freaky.

So, jag och Em drog oss faktiskt till Malmö efter skolan igår. Det blev lite mindre shopping än planerat och lite mer gå-åt-helt-fel-håll-när-vi-skulle-ta-oss-till-Värnhem-från-Triangeln stuff. Nästan framme fick vi i alla fall ett samtal från en snäll David som sa att de ville käka pizzabuffé på Stortorget istället. Jag och Em var sådär halvglada när vi väl var där ... Det blev en jättebra fortsatt kväll dock! Det kom lite mer folk, och jag satt inklämd mellan Johan och Em på biografen vlket var mysigt. Vi såg den nya disneyfilmen Brave, som var underbar på typ hur många sätt som helst! Det slutade med att jag och Em höll om varandra och grät glädjefloder. Underbart!

Väl i Lund igen följde jag med till Em och fick låna en peruk, en tyllkjol och en hatt inför Hungerspelen-maskeraden jag var på i kväll. Det var rätt trevligt sådär när jag skulle gå hem genom stan med musik i öronen och fick ha den mörklila hatten på huvudet istället, eftersom att den inte fick plats i väskan. Det är först när jag kommer förbi Spyken som fattade att anledningen till att folk tittade på mig var inte för att jag hade en mörklila hatt på huvudet, utan för att jag sjöng Hakuna Matata rakt ut i natten. Hmf ...

Denna lördag har varit hur bra som helst! Förutom att se fram emot pojkvänbesök, har jag suttit och fixat make-up, hår och kläder i typ två timmar, på ett sätt jag aldrig har gjort förut. Det finns många bilder på facebook, men några lägger jag up här nedan. Temat för maskeraden var Hungerspelen - the Capitol - så alla andra var väldigt fina i deras galna, men vackra, kläder. Lisa hade till och med sytt en klänning. Show off :) Kvällen var fylld med mat och gott (åt typ 2 påsar cheez balls själv), och avslutades med filmen Hungerspelen. Tack mina vänner, för en fantastisk dag!

"How about it's just bad manners? How about that, Cinna? "

May the odds be in your favor, och bla bla bla :)

Och så plötsligt är du tillbaka. Du sätter fötterna i den där välbekanta byggnaden och går med skolväskan på ena axeln. Den är inte tung nu i början av sommaren, eftersom att skolan inte riktigt har satt igång än, men ändå går du och släpar fötterna efter dig och hänger med kroppen som om väskan hade vägt ett ton. Du drar den högre upp på axeln och går i korridorerna med dina vänner, pratandes och skrattandes, från lektion till lektion. It's like you never left, allting är exakt som förut. Men inte för dig. För dig är allting annorlunda. Men distraktioner är bra, vad än din mamma säger. Så länge du är distraherad, av skolan, vänner eller vad som helst, behöver du inte tänka på det som gnager i hjärnan. Nej, det kan vänta tills du kommer hem. De fem minuterna mellan skolan - med vänner och lektioner - till hemmet, med dator och familj, är egentligen den enda tiden du faktiskt kan låta dig tänka på din pojkvän och hur mycket du saknar honom. Det är i alla fall det du säger till dig själv, inbillar dig själv. Fast det stämmer inte. Du tänker på honom konstant.

Nej, det har faktist varit rätt trevligt att börja skolan. Men är det verkligen så lätt att gå tillbaka till samma gamla liv, när du själv inte alls är densamma? Är det verkligen möjligt? Kanske inte, men i så fall få man väl ta och göra någonting nytt, någonting bättre av det :) Jag är tidernas bästa optimist! You know it, I know it.

Sommaren ligger fortfarande och gnager på mig. Alla otroliga minnen. De roliga stundera, skratten och allt det vackra. But time to get real. Svenska, engelska, spanska. Litteratur. Språk, kultur. Läsa, skriva. Konst, historia. Retorik. In med det i skallen bara! Time to get serious. Summer's over. Punkt.

Jag har just kommit på att jag är en ung kvinna. 17 and all. Och en superläskig hormonal time bomb! You gotta love being a teenager :)

‘Cause I have done it before

And I can do it some more

I’ve got my eye on the score

I’m gonna cut through the floor
It’s too late, it’s too soon

Or is it tick, tick, tick, tick, tick

Tick, tick, boom?

Bloggandet var tyvärr ett tag sedan nu. Min avsikt var att skriva mycket nu när skolan börjar, men helt plötsligt kom Malmöföstivalen och förstörde den planen. Lite saker har dock hänt. Jag har sett The Hives på Stortorget i Malmö vilket var awesome, och jag har träffat en massa gamla och nya vänner. Jag var också på en liten kräftskiva borta vid Oxie, vilket var supertrevligt. Jag har också kuttat av håret för att överdriva. Lockarna är väck i alla fall, and it was about damn time. Och så var det ju helg, då jag faktiskt var på en riktig överraskningsfest för min vän Frida som ska lämna Sverige ett år för att gå i skolan i Tyskland. She will be missed.

Det där var allt i korta drag. Nu ska jag sova innan jag påbörjar dagens (veckans) Genarpsbesök.

Ibland har jag bara sådana typiskt dåliga morgonar. Det börjar när jag vaknar och lägger märke till min stinkande andedräkt. Sedan minns jag min galna dröm och skakar mentalt på huvudet, eftersom att jag vet att jag kommer att glömma den inom ett par timmar. Efter det undrar jag vad som gjorde att jag vaknade, och då börjar mina sinnen arbeta på riktigt, och jag känner den hårda bäddsoffan under kroppen, samt smärtan i armen som jag hade sovit på i brist av en kudde under huvudet. Efter det känner jag att jag är jättevarm och vänder obekvämt på mig. Det är först då jag öppnar ögonen, och möts av min pojkväns varma kärleksfulla blick. I det ögonblicket gör det ingenting att det är så varmt, att madrassen är så hård och att min arm gör ont - för det är hans värme, han bredvid mig i bäddsoffan, och jag vet att om jag hade bett om det skulle han tveklöst gett mig en kyss på armen för att lindra smärtan. And right there in that moment, the bad morning turns into a great one. Well, that is until my hunger gets the best of me.

På tal om långa inledningar, bussresan till Skanör från Malmö igår tog en evighet och lite till. Som tur var hade jag en bra bok tillhands och en bra Anton tillfots, så på sätt och vis tog resan inte så särskilt lång tid. Som ny besökare i Skanör blev jag glatt överraskad av hur det var en exakt blandning av Genarp och det perfekta sommarstället. Träd överallt mellan villorna och grusvägar fulla av kottar och småsten som gör ont när man går barfota på dem men man envisas med att bita ihop i alla fall. Byn innehöll också ett perfekt antal ICA butiker. I mean honestly, who needs more than one, really?

Resten av gårdagens kväll spenderades på stranden. Herr Oskar Bank, Anna, Viktor och fröken Tobias Nerbring skuttade omkring och fick igång de pyttesmå foliegrillarna medan jag, fröken Johanna Nörell samt Mr Holmqvist gav glatt moralist stöd. Det blev lite bad, lite mat, lite chips och a perfect amount of alcohol to have a good time, but not throw up in the sea. That kind of sums it up :)

Så den här dagen var inte så dålig, men många andra dagar är och har varit. Jag antar att man behöver en slags taktik för att hantera det. Ett par tips är att man går omkring och surar på allt och alla och ger folk skulden för saker som absolut inte är deras fel (som någon jag känner). Man kan också gå omkring och bara vara tystlåten (som jag), medan man försöker att hantera de galna hormonerna i kroppen som jämt dyker upp (som jag när jag har PMS). Vad jag försöker att jobba på är att när jag mår dåligt försöka tänka på någonting som gör mig glad, typ min pojkväns leende när han skrattar, eller minnet av känslan att klappa och krama om min hund som dog för fyra år sedan. Beroende på vad som gör mig ledsen är vissa tankar/minnen mer effektiva än andra i olika tillfällen. Om jag är ledsen på grund av min bror eller syster mår jag liksom inte direkt bättre av att tänka på honom/henne.

Idag var det nog min vän Em som irrade runt i min skalle mest. Minnet dök upp av någonting vi delar tillsammans; en dubbelsäng med rödvita duntäcken efter tre långa dagar på festival tillsammans. Vi kurade in oss där - jag åt höger, hon åt vänster - och drog upp täckena till hakan. Vi såg på varandra och plötsligt brast vi ut i skratt. Vi bara låg där, såg på varandra och skrattade. Om det var åt the magnitude av den sängen, eller bara åt livet itself vet jag inte. Allt jag vet är att jag skrattade och det var awesome!

Och just det! Innan Skanör var jag faktiskt på en sådär lagom awkward men ändå trevlig fik-middag med Antons släktingar. Så där har ni en förklaring till tårtbilderna. Bilen såg jag bara i stan och tyckte var fin.

Wow, det var längesedan jag skrev. Det känns bra. Ibland glömmer jag hur mycket jag behöver känslan av fingrar på tangenter eller ljudet av penna mot papper. Jag antar att det lätt blir så på sommaren, särskilt om man är så aktiv som jag har varit. De gamla goda intressena försvinner för att sedan komma tillbaka mot sommarens slut.

Jag tänker inte tråka ut er med att skriva världens längsta inlägg om min underbara sommar. Kommer snarare tråka ut mig själv. Nej, I've been thinking about that, och jag tror att jag ska testa this new thing called BILDER. I know, right?! :D So prepare for the best collage ever!

Nej, jag skojar bara! Klart jag ska skriva lite. Suck it up! Det är en blogg - tycker du inte om att läsa, vad gör du då här? That's what I'm saying.

Jag har haft en uuuunderbar sommar! Bättre en din kan du sätta huvudet på spiken på, trots att jag till mestadels bara har varit hemma. Lovet började med lite småaktiviteter här och där ... funktionär på Malmömilen (fick en tröja!), en kickass midsommarfest (fick blöta skor och halm överallt!), skitkul Bergenfalk-besök (fick underbara samt hemska upplevelser. Tips - dra aldrig ett shot som innehåller öl och chilipaste!). Sommaren innehöll också tre biobesök, tre Kävlingebesök, två Vejbystrandbesök, ett Danmarkbesök och sist men inte minst - ett bröllop och en festival. 

Men, to get a little deep - det är inte det ovan som gjorde sommaren till en av de bästa somrarna i mitt liv. Det handlar om, som ni har hört förut, sällskapet. Sanningen är att utan mina underbara, och förvånansvärt nya, vänner skulle denna sommaren förmodligen ha innehållit mer läsande och mindre socialisering. Stort tack till Em, Oskar, Anton, Johan och många fler! Kram kram :) But you're still ma' bitches!

Till er där ute! Mina somrar brukade se ut så att jag låg hemma och läste och såg på filmer/TV-serier hela dagarna. Gick kanske ut ibland och hängde lite i Genarp med mina vänner, men det kunde ändå gå ett par veckor utan att jag träffade en människa som inte hette Roxendal. Känner du igen dig? No worries - det finns en lösning!

Skaffa en pojkvän. Att bli tillsammans med Anton var ett av de besta besluten jag någonsin tagit. Det kanske låter cheezy, men jag svär - är man tillsammans med någon och blir vän med hans/hennes vänner är livet helt plötsligt så bra att det känns konstigt att tänka tillbaka. Visst, mitt liv var bra förut också, men för att vara ärlig - jag har nog aldrig varit så här lycklig. Förutom i The Halfblood Prince när Harry kysser Ginny. Damn, that was a good day for me :)

Oj, det blev visst ett sånt där långt inlägg i alla fall. Sorry :)

Jag lever. Det är så jag har tänkt på sistone. Inte jag lever - jag lever. Jag  har en familj, underbara vänner och en pojkvän som älskar mig. Det är knappt tre veckor in på sommarlovet, och än har jag inte sett på mer en två säsonger av någonting eller läst mer än två böcker. Livet ska levas och jag lever det. Finally.

Men så händer någonting. Man blir väckt en morgon av sin pappa och får en nyhet, en hemsk nyhet. Någon har dött, pojkvännen till min systers vän. Och så poff - känsla borta. 

Jag ser inte vad hon har på sig, bara att det är svart. Det mörka håret är överallt, vilket på sätt och vis kan beskrivas som hennes personlighet. Överallt. Skrattar, sjunger, hoppar och pratar glatt. Men inte nu, inte idag. Nu halvligger hon i min systers säng med benen fortfarande hängandes över sängkanten. Hennes två vänner ligger inte, de sitter hopsjunkna. Men Hon ser ut som om tyngden över henne har blivit så stor att ryggen inte höll. För de andra är den inte lika stor, deras ryggar är inte raka men de ser ut att klara sig. För Henne har världen rasat samman. Ryggen rasat samman. Blivit bruten.

Jag spenderade dagen med min pojkvän. Det fick mig att må bättre. Inte Pocahontas. Inte ett par avsnitt av Vänner. Inte ens teckat barnprogram. För innan jag visste ordet av det sa min hjärna: tänk om det var jag? Så jag spenderade dagen med min pojkvän, för ingen annan distraktion fungerade.

Till minne av Sven som dog natten mellan den 1 och 2 juli 2012.